Fördjupad information om fosfolipiderFosfolipider Bild 1. En fosfolipid med en mättad och en omättad fettsyra.En fosfolipid liknar fett, men den innehåller två fettsyror istället för tre. Glycerol-molekylens tredje hydroxylgrupp binder sig till en fosfatgrupp. Små organiska molekyler, ofta aminosyror, binder sig i sin tur till fosfatgruppen. Fosfolipider utgör de viktigaste byggnadsstenarna i kroppens alla cellmembraner. När omättade fettsyror tar plats i fosfolipiderna i kroppens cellmembraner blir membranerna flexibla (mer lättrörliga) och släpper lättare igenom vätska och salter. Fosfolipiderna har en "huvudände" som är vattenlöslig och en "svans" (fettsyradelen) som inte är vattenlöslig.  Bild 2. Schematisk billd av en fosfolipid.Bilderna nedan är tecknade och beskriver dels en "micell" och dels fosfolipiderna i en cellmembran.
När fosfolipider kommer i närheten av vatten sluter de sig samman i en ring med de "hydrofila" huvudena utåt och de "hydrofoba" svansarna inåt, en sådan ring kallas en micell. Alla kroppens celler är omslutna av en cellmembran. Membranen är huvudsakligen uppbyggd av fosfolipider. Ju mer omättade fettsyror, som dessa fosfolipider innehåller, ju mer flexibel blir membranen och desto bättre fungerar cellen. Detta har visat sig vara viktigt särskilt för hjärnans celler och för ögats celler. Det är av vikt att kroppen har tillgång till de omättade, nödvändiga fettsyrorna EPA och DHA, som kan bildas i kroppen från alfa-linolensyra (Omega-3-serien), och GLA, som bildas från linolsyra (omega-6-serien).  Bild 3. Överst en "micell", därunder en schematisk teckning av en cellmembran. |
|
